Ett inlägg som aldrig publicerades...

Det är väldigt speciellt att läsa texter man skrivit för ett tag sen. Hur starkt man kunde känna inför saker. Saker som du känns helt banala och betydelselösa. Men vi tar en titt på hur jag mådde runt jul förra året.

"Nu känns det sådär igen.
Känslan av att vilja måla dystra bilder.
Lyssna på mörk musik.
Klia lite förhårt på armen.
Konstant gå runt med en rynka i pannan,
och ett svart hjärta.

Den här känslan hatar jag.
Känslan av att gjort mig själv besviken.
Känslan av att jag inte klarat av det jag kämpat mot.

Jag har vuxit upp med att alltid klara av allt jag utsatts för.
Oavsett om det varit skolrelaterat, idrottrealaterat eller socialt.
Jag har klarat av det. Nej, jag har lyckat strålande varje gång.

Nu är det inte se längre.
Nu är det ovantligt att jag klara av det jag ska.
Iallafall när det kommer till de studierelaterade problemen.
Tentor.
Framförallt tentor.

Jag kanske inte ska läsa det jag pluggar till.
Jag kanske inte är tillräckligt "smart".

Just nu känns allt bara helt fel.
Fel utbildning, fel lärosätt, fel inställning, fel allt.

Detta gör mig ännu argare på mig själv.
För vilken idiot är jag som sitter och ger upp när det går emot.

Jag trycker ner mig själv och tror på allvar att jag är smäst i världen.

Men om jag tänker efter så finns det både en och två anledningar till varför det kanske inte gått så bra. Varför det gått ritkigt jävla kast.

1. Jag har tagit på mig för mycket utanför skolan.
2. Jag har precis fått världens bästa pojkvän.
3. Jag har bytt inställning till vad jag ska klara av.
- Förut var målet att jag skulle vara bäst på allt.
- Nu vill jag bara klara av det.
4. Jag tror att jag pluggar bra och mycket.
- men innerst inne vet jag att jag bara pluggar mycket. Inte bra.
5. Jag har förlitat mig på tentaveckorna, att jag ska lära mig alltdå.

listan kan bli lång.. men jag blir bara depprimerad av detta. Vad fan håller jag på med?? Det är jobbigt att plugga. Men det blir värre av att kugga det man gör.
Varför gör jag då inte allt för att INTE kugga? Jag måste skärpa mig. Och det är nu. Nu ligger jag tre kurser efter. TRE. Hur gick det här till? Fy fan va besviken jag är."

Jag kan ju med glädje i hjärtat säga att skolan går fantastiskt mycket bättre.
Men när det kommer till världens bästa pojkvän...ja, det kan ju diskuteras
Han var aldrig så himla bra.
Jag ville bara så gärna ha hittat rätt.

Desire

Ett, två, tre.

Fingrarna på tangenterna och så iväg..
Tänk att det kan kännas så ovant,
att skriva ner några ord på ett en skärm.
Det är bara knapar ska ska tyckas ned i rätt ordning.


Är det prestationsångest jag känner?
Det vore egentligen konstigt, då jag inte har något att bevisa.

Jag vill inte få ut något av att skriva,
inget gjömt budskap, inga dolda koder.

Jag skriver helt enkelt för att jag, jag saknar det.

rootless

Gosh, är det inte absurt att det är jag som måste ta intiativ till att ses.
I och med att anledningen till att vi ska ses, är att du ska säga till mig att du inte vill ha med mig längre.

fuck.

who cares?

bildkälla: ?
Jag går tyst omkring och drömmer.

Några dagar kvar...

Min kropp går på helspänn.
Huvudet känns tungt av den hastighet som tankarna snurrar runt.

Jag vill dricka.
Jag vill röka.
Jag vill träna.
Jag vill frysa.

Egentligen spelar det ingen roll bara jag bara för en kort stund kan få komma bort från de tryckande känslorna jag känner nu.

Varför ska det vara så svårt att tro sig själv.
På sin egen förmåga.
På sitt eget värd.