Desire

Ett, två, tre.

Fingrarna på tangenterna och så iväg..
Tänk att det kan kännas så ovant,
att skriva ner några ord på ett en skärm.
Det är bara knapar ska ska tyckas ned i rätt ordning.


Är det prestationsångest jag känner?
Det vore egentligen konstigt, då jag inte har något att bevisa.

Jag vill inte få ut något av att skriva,
inget gjömt budskap, inga dolda koder.

Jag skriver helt enkelt för att jag, jag saknar det.

rootless

Gosh, är det inte absurt att det är jag som måste ta intiativ till att ses.
I och med att anledningen till att vi ska ses, är att du ska säga till mig att du inte vill ha med mig längre.

fuck.

who cares?

bildkälla: ?
Jag går tyst omkring och drömmer.

Några dagar kvar...

Min kropp går på helspänn.
Huvudet känns tungt av den hastighet som tankarna snurrar runt.

Jag vill dricka.
Jag vill röka.
Jag vill träna.
Jag vill frysa.

Egentligen spelar det ingen roll bara jag bara för en kort stund kan få komma bort från de tryckande känslorna jag känner nu.

Varför ska det vara så svårt att tro sig själv.
På sin egen förmåga.
På sitt eget värd.